Det blir ofta roligare att göra något tillsammans än att göra det själv, åtminstone om man trivs ihop. Det gör uppenbarligen de tre killarna i Brorallarna som började bygga på en gemensam anläggning för tre år sedan.
Text & foto: Håkan Larsson
Det är alltså Lasse, som är en gammal arbetskamrat till mig sedan länge, min svärson Stefan, och jag själv som har startat med denna anläggning. Vi har alla tre lång erfarenhet av Märklin, och vi anser att växelström är mer tillförlitligt och stabilt, jämfört med likström. Därför har vi byggt vår gemensamma anläggning med just detta system. Naturligtvis blir det en merkostnad vid inköp av lok, men det är det värt.
Det var så det började
Det hela började med att vi kom in på modelltåg. Av vilken anledning kommer nog ingen av oss ihåg. Diskussionen slutade med att vi bestämde oss att vi skulle börja bygga upp någonting i Lasses gillestuga, eftersom han hade bra med plats där. Sagt och gjort. Vi började med att skissa upp på ett vanligt A4 hur banan skulle se ut, och efter att fantasin fått utlopp för allas idéer, kom vi i alla fall fram till en lösning som vi åtminstone kunde börja med.
Kommande lördag for vi till närmaste brädgård och införskaffade de första “planken” för att börja bygga upp ett regelverk. Vi hade redan bestämt att vi skulle bygga anläggningen i tre moduler, bara för att minska konsekvenserna om något skulle gå snett. Detta var för omkring tre år sedan, och vi bestämde att en kväll per vecka med anläggningen skulle bli lagom till att börja med.
Att välja rätt räls
Sedan regelverket var klart, började vi att se oss om vilken räls vi skulle välja. Vi valde Pecos flexräls code 100 för att den såg smidig och realistisk ut. Nu hör det till saken att vi var tvungen att köpa mittpiggar eftersom vi också planerade inköp av diesellok och rälsbuss. Nu dök de första problemen upp. Vi hade nämligen använt Tretex som banvall istället för ett hårdare material: Det resulterade i att det blev svårt att få rälsen att sitta fast ordentligt och mittpiggarna “sjönk”, och tog ojämnt mot släpskon. Det har blivit en hel del arbete i efterhand, allt eftersom anläggningen satt sig. (lärotid)
När vi sedan gick över till modul 2, valde vi helt sonika att gå över till Märklins K-räls. Dels för bekvämlighetens skull, men också för att det blev mer tillförlitligt. Visserligen blev det dubbelt så dyrt, men vad gör man inte.
Vår anläggning är ungefär på 3×4 meter (12 kvadratmeter). Hur många meter räls vi har är svårt att säga, men hittills har vi 18 elväxlar och 2 växelkors. Då har vi ändå rangerbangården kvar att bygga, så det lär bli många växlar, signaler och stolpbryggor innan vi blir helt färdiga.
Vi har fungerande luftledning på hela vår anläggning. Där har vi också lagt in blocksträckor före och efter signalerna. Vad som förvånat oss är att många i övrigt fina anläggningar nästan aldrig har fungerande luftledningssystem. Det ser lite väl “töntigt ut” när man ser ellok åka omkring med pantograferna uppfällda, rakt upp i himlen. Ska det vara, så ska det.
Att bygga landskap
Landskapet är ett kapitel för sig, men värt att nämna är att vi gjorde vissa små grodor. På alla moduler har vi använt kycklingnät som botten. På den första modulen lade vi tidningspapper tillsammans med tapetklister på nätet. Dock blev det för tunt, det visade sig att det ofta blev sprickor, och när vi planterade alla träd, så blev det inte så stabilt. På de två andra modulerna lade vi papier-maché som vi förstärkt med spackel. Resultatet blev då mycket bättre.
Tyvärr finns det alltför lite svenskt material ute på marknaden, vi har gjort vårt bästa att jaga fram det som nu finns hos olika leverantörer. Det som vi inte fått tag i, har vi tillverkat själva. Nyligen blev vi färdiga med perrongen som blev väldigt bra. Belysningen som finns under taket är dragen i mässingsrör (fyrkantigt) som i sin tur går ner i motsvarande rör på själva perrongen. På så sätt kan man ta bort taket med stolpar i ett stycke från perrongen, om man behöver byta lampor. Stationsnamnet är uppsatta som de var på 1950-60 talet. Dessa skyltar har vi gjort i ett pc-program. Nu har vi äntligen fått tag i en svensk station, som jag ska börja bygga med lite modifikationer. Stationsområdet börjar så smått ta form, även om vi måste vänta på ett specialarbete för våra luftledningsbryggor eftersom spåravståndet inte ligger inom standard. Så småningom kommer vi att gå över till digitalt, men när är inte bestämt.
Framtida projekt
Hus, vägar och annat är redan utstakat, men det får vänta tills räls, luftledingsdragningar och dylikt är avklarat inom stationsområdet. Rangerbangården blir nog det sista stora projekt vi åtar oss innan anläggningen får sin slutgiltiga form. Men redan nu så ser vi nya utmaningar när det gäller bangården. Var får man förresten tag i stoppbockar som ser någorlunda svensk eller skandinavisk ut? Har tyvärr inte sett sådana någonstans. Måste vi även där göra dom för hand eller? Det är bara nya prövningar, men vi har ingen brådska.
Nåväl, det här var dels en liten tillbakablick på vad som skett under de 3 år vi hållit på, men också vad som komma skall. Skulle kunna skriva ett par A4 sidor till om anläggningen, om både frustrerande och roliga episoder som hänt, men vi kanske får återkomma med lite nya uppdateringar framöver.
Roligt har vi i alla fall, tycker……. Håkan, Lars och Stefan
Länk till Brorallarnas hemsida
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.