Under fyra dagar i september riktades mångas blickar mot Gävle. Med anledning av att det i år är 150 år sedan den första svenska järnvägens öppnades så arrangerades en av de hitills största järnvägsrelaterade evenemangen i Sverige på och omkring spåren i Gävleområdet.
Text & foto: Jocke Hultgren
Under de fyra jubileumsdagarna ägde en mängd spårrelaterade aktiviteter rum i Gävle med omnejd och Sveriges Järnvägsmuseum var naturligtvis centrum för all aktivitet. Inför jubileumet hade utställningsområdet ökat markant genom att man lånat en hel bangård och vagnhall från Gävle Järnvägsteknik. Detta område hade förvandlats till en utställning av moderna fordon i järnvägsbranschen. Det hade även skett stora förändringar av museiområdet. Under året har man monterat ned och flyttat stationshuset i Hennan i Hälsningland till järnvägsmuséet. Det renoverade stationshuset med en komplett järnvägspark i 40-tals stil och en bangård som delvis elektrifierats har skapat en helt ny entré till museiområdet för den som kommer med tåg.
Att arrangera ett evenemang som detta kräver naturligtvis enorma resurser i form av personal, material och pengar. Samlingarna på Sveriges Järnvägsmuseum är stora, men hade det inte varit för alla tillresta järnvägsentusiaster från hela landet och deras tåg så hade evenemanget inte varit så omfattande som det blev. Jubileumet skedde även i nära samarbete med muséets huvudman, Banverket, och flera företag i branschen medverkade även till att jubileumsdagarna blev en succé.
Att man valt att ha jubileumsaktiviteter redan från torsdagen berodde på att utställningen under de två första dagarna till stor del var ämnad för besökare som arbetar inom branschen. Det var dock lördagen och söndagen som var de två stora besöksdagarna då tusentals entusiaster och den intresserade allmänheten kom till muséet eller de aktiviteter som arrangerades utmed järnvägarna till Ockelbo och Storvik.
Det var just dessa utåtriktade aktiviteter som stod i fokus under de fyra dagarna. Det kördes många extratåg dragna av ånglok eller äldre el- och diesellok under jubileumets alla dagar. Under de två första dagarna gick det fotogodståg från Gävle till både Skutskär och Flisskär, det var samtidigt möjligt att under dagarna följa med på ett par veterantåg på en kort tur till Hagaström som ligger några kilomter väster om Gävles stadskärna. Under lördagen kunde man i mån av plats åka med veterantågen till Ockelbo och Storvik och i några enstaka fall även på linjen från Storvik till Ockelbo. Tyvärr drabbades trafiken av störningar under dagen, tåg fick ändrade omlopp och var i de flesta fall försenade. Eftersom trafiken genomfördes på tre till stor del enkelspåriga linjer så spred sig förseningar snabbt då tåg blev stående på mötesstationer i väntan på att bli omkörda av ordinarie trafik eller möta andra extratåg.
Under söndagen kördes ett par tåg från Gävle till Ockelbo och ett tåg avgick till Storvik. Även dessa kunde man åka med om man hade köpt entrébiljett till muséet. Fotografering och videoinspelning av mer eller mindre märkliga tåg är något som intresserar många. Arrangörerna körde under lördagen speciella fotobussar till väl valda platser utmed spåren där veterantåg skulle passera. Man hade även gått ut med information på internet om lämpliga fotoplatser utmed spåren och under söndagseftermiddagen blev även undertecknad stående på ett gärde utanför Ockelbo för att om möjligt fånga ett malmlok dragandes på ett antal personvagnar. Det är en lite märklig känsla att stå på en åker och vänta på ett unikt tåg, på det 10 hektar stora området är vi ett tjugotal entusiaster från olika nationer som alla har samma mål: Att fånga ett tåg. Ungefär en timme senare än beräknat kommer så tåget, med fel inställningar på kameran blev bilderna rätt kass, men man har i alla fall ett trevligt minne med sig.
I vanlig ordning var det marknad på museiområdet. I år var försäljningen av modelltåg, böcker och andra järnvägsrelaterade prylar i lokstallet koncentrerad till den sista dagen av jubileumsfirandet. Vissa handlare hade uttryckt en oro över att detta skulle påverka försäljningen negativt, jag har inga uppgifter om detta var fallet. Som besökare upplevde jag dock att trängseln var minst lika stor som den brukar vara och jag vet att pengar byttes mot länge efterlängtade modeller vid åtminstonde ett par av försäljningsborden.
Den moderna utställningen på Gävle Järnvägstekniks industriområde strax intill Sveriges Järnvägsmuseum gjorde att det inte bara var gamla tåg som stod i fokus under de fyra dagarna. Tillverkare och operatörer passade här på att visa upp de lok och motorvagnar som idag används på Sveriges järnvägar. Man fick titta, känna och träffa de som dagligen arbetar med de tåg som visades upp. I en vagnhall på området var det en mer traditionell mässa där aktörer utan lok och vagnar visade sin verksamhet. Personligen tyckte jag att det var ett väldigt intressant inslag och förhoppningsvis är detta något som kan återkomma i samband med Järnvägsmuséets Dag med några års mellanrum.
Entusiaster som irriterade sig över fel extratåg som kom på fel tid kan man kanske leva med, detta arrangemang gjorde det ändå möjligt att se och åka med många helt unika tåg på de tre linjer som trafikerades. Det som jag upplever som ett problem och något som man måste tänka på inför liknande evenemang i framtiden är den barnfamilj som får sitta i tre timmar på väg från Ockelbo till Gävle. Arrangören har gått ut med att resan skall ta omkring en timme, men förseningarna förändrar detta radikalt. Det är ett bra initiativ att få ut en mängd gammeltåg på spåren, det är ambitiöst att dessutom låta alla som vill få åka med för en billig penning, men det finns en risk att det är till större skada än nytta om upplevelsen av dagen inte är så positiv som den borde. Man skulle kanske kört färre tåg och dessutom begränsat resandet till de som förköpt biljetter för att göra situationen lite mindre hysterisk. Min förhoppning är dock att liknande aktiviteter (om än inte lika omfattande) kan återkomma i någon form före 2031 då man firar järnvägarnas 175-års jubileum.
Det var ett väldigt intressant evenemang som lockade många tusen besökare, i något läge kanske lite för många besökare. Många intresserade besökare och frivilliga arbetare är dock en förutsättning för att klara av att arrangera något liknande och förhoppningsvis har det givit arrangörerna kunskaper och erfarenheter till att under kommande år utveckla och återkomma med intressanta evenemang för järnvägsentusiaster och allmänheten. Jag vill passa på att tacka alla som på något sätt bidragit till att göra dessa dagar till vad de blev!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.