Spårplan 2010: Sveriges järn- och vattenväg

Ladda ner spårplanen i större format som pdf-fil

Järnvägsbyggandet i Sverige grundade sig på erfarenheterna av att få till stånd en kanal tvärs genom landet. Det är därför Nils Ericsson som hade uppdraget att konstruera Göta kanal står staty framför Stockholms centralstation.

Där Södra stambanan korsar Göta kanal och slingrar sig längs Motala ström går en av Sveriges vackraste dubbelspårsträckor. Här förgrenar sig också vid Kimstad en bibana upp till Finspång och tidigare även till Norrköping Östra. Där stambanan korsar Göta kanal en kort bit sydväst om Kimstad i Norsholm vek det också av en bana söderut mot Åtvidaberg. Österut korsar stambanan den strida och breda Motala ström vid Fiskeby innan den svänger in i Norrköping.

Sverige industrialiserades på ett annorlunda sätt än i andra länder. Det skedde inte bara i städerna utan också utspritt på landsbygden med hjälp av bruken och tillgången på skog och det som varit så viktigt både för att få kraft och kunna transportera varorna, vattendragen. Allt detta kommer till koncentrerat uttryck i detta stycke Sverige där Motala ström gav kraften och tidigt gjorde Norrköping till ledande industriort i landet med ett rikt uppland där kanoner göts i Finspång, Göta kanal schaktades fram, pappersbruken osade svavel, textilfabrikerna surrade och långt upp i skogarna sågades timmer och blåstes glas. Industritillverkning finns också idag av många slag och därtill en växande befolkning i de centrala delarna av landskapet medan glesbygden avfolkas.

Denna miljö lämpar sig väl för den långa dubbelspårsträcka och bibana med mötesspår inom 5,10 x 3,90 m som behövs för att uppfylla önskemålen för Spårplan 2010. Här har dessutom tillkommit en längre station där dubbelspåret förgrenar sig i två huvudbanor med dubbelspår vid Norrköpings central, från början tänkt som en skuggbangård. Efter Finspång leder bibanan vidare upp genom skogarna där förr en av Sveriges äldsta längre smalspårsjärnvägar gick och SJ körde sina sista godståg på smalspår till Hjortkvarn. Finspång är en säckstation med ett triangelspår enligt förebild. Genom denna för mindre stationer ovanliga lösning där tåget kan byta riktning blir illusionen av en längre sträckning och intressanta tågmöten möjligt.

Spårplanen
Spårplanen är ritad med normalspår för modern trafik som den ser ut en bit in i framtiden när även persontrafik med korta tåg till återöppnade stationer och längs sträckor med bara godstrafik tillkommit. Banan ger goda möjligheter för att sätta samman godståg. Två större moderna industrier finns på anläggningen där vagnarna på dolda spår kan komma ut lastade. I ena fallet kan två vagnset på vardera 2 meter parkeras på detta sätt inne i fabriken, i det andra fallet leder det dolda spåret via industriområdet under en viadukt in på bibanan där vagnarna inte kan parkeras men vagnseten kan vara många meter. Ytterligare två industrier, två större och ett mindre godsmagasin samt en mindre hamnkaj ger godstrafiken en varierad sammansättning. För persontrafiken finns en större station med dubbelspår i tre riktningar, tre pendeltågstationer längs dubbelspåret i ena riktningen och två stationer längs bibanan.

Inspirationen för planen kommer från amerikanska förebilder med smalt landskap med mycket industri där järnvägen böjer sig fram, gärna längs floder. En skillnad ligger i att det finns mycket mer persontrafik i Sverige vilket planen tar vara på. En annan skillnad ligger i att i anläggningens centrum ser man in mot vattnet istället för det vanliga att i förgrunden är vattnet och i bakgrunden ett ofta brant landskap. Det ofta flacka svenska landskapet gör det mer intressanta att betona det flacka och fokusera på det strömmande vattnet. Längs Bråviken finns dock en del branter och här har den mer vanliga modellen med vatten i förgrunden och kullar i bakgrunden använts.

Nav i Smalspårssverige
Där Göta kanal viker av från Motala ström låg tidigare navet i Smalspårssverige. Dubbelspår drogs längs älven mellan Kimstad och Norsholm där det ena var smalspår, när stambanan fick dubbelspår och smalspåret ännu låg kvar blev här därför trippelspår. Smalspåret förgrenade sig i alla riktningar. Österut mot Norrköping, Arkösund och Valdemarsvik, söderut och västerut mot Västervik, Växjö, Linköping, Motala, Vadstena och Hästholmen och norrut innan breddningen förbi Finspång ända till Örebro.

Man kan dock tänka sig att Sverige fört samma framsynta trafikpolitik som Schweiz och inte tillåtit busstrafik parallellt med järnvägar vilket lett till ett effektivt tågsystem med stor andel modern smalspårstrafik. Bibanan till Rejmyre och i tanken vidare till Örebro kunde då bli en modern smalspårsbana som korsar dubbelspåret enligt förebild vid Kimstad  vidare med trippelspår längs Motala ström innan smalspåret viker av mot Norrköpings hamn eller mer söderut. På planskissen finns den gamla banvallen för smalspåret mellan Kimstad och Norsholm inritad. Här kan man om man så vill lägga smalspårsräls, göra ett mötesspår där nu stationen ligger och korsa dubbelspåret med två spårkors till godsspåren på andra sidan och sedan ut på bron över Motala ström.

Stationer och spårvagn
De stationer som finns längs banan är Norrköping central för fjärrtåg söderut och norrut mot både Nyköping och Katrineholm, Fiskeby som kan vara nedlagd eller återuppstånden för pendeltrafik, Kimstad med pendeltrafik och förgreningen upp mot Finspång samt ytterligare en station vid Rejmyre. Norrköping har fem långa spår och tre stickspår, en för extra persontrafik in till stationen och två för godstrafik. Vid Fiskeby går dubbelspåret som förgrenar sig till fyra spår som snart dolt blir början på Norrköpings bangård. Kimstad har förutom dubbelspåret och förgreningsspår ett mötesspår för bibanan oh två stickspår vid godsmagasinet. Längs huvudspåret ligger ytterligare en station i Norsholm med pendeltrafik längs dubbelspåret utan extra spår samt en extra enkelspårig förgrening med mötesspår vid stationen och två stickspår, en till hamnen vid kanalen och n till stationen. Förgreningsspåret kan föra till Norrköpings hamn förbi Norrköping Östra eller till Västervik förbi Åtvidaberg och treskensspår för museitrafik med smalspårsrälsbussar den sista sträckan mellan Jenny och Västervik, en variant som kan ersätta Finspång-Rejmyre som bibana. Alla stationerna har 1,8 meter mötesspår eller mer. Genom avskärmare och viadukter döljs det täta avståndet mellan stationerna. Avskärmningen mitt i Motala ström görs dock inte högre än att man kan se en del av Norrköpingsområdet och inte minst fabriksmiljön kring vattendraget från ingångsdörren.

Mellan Norrköpings central och Fiskeby går också en spårvagnslinje, i staden som länge nästan var ensam med att behålla dessa fordon i Sverige där en av de viktigaste linjerna följde den riktning den också tar på modelljärnvägen. Spårvagnen passerar rader av moderna bostadshus i funkisstil på en bro över järnvägen vid Fiskeby innan den kommer in bland höga hyreskaserner och fabriker från industrialismens genombrott vid bron mott norr över järnvägen och sedan ned i en rätt brant backe. Framför stationen får den dela spår med godsvagnar från den mekaniska industrin vid Motala ström mitt i Norrköping innan den viker av där godsvagnar kan växlas ut på bangården och fortsätter sin färd in mot staden men utanför anläggningen. I mitten av spårvagnslinjen finns dubbelspår men utrymmet gör att spårvagnen i bägge ändar måste vända på ett enkelspår utan vändslinga.

Landskapet
Landskapet är mestadels flackt och domineras av Motala ström i mitten som flyter fram i en S-kurva. Genom att låta strömfåran ta mer plats än strandkanten i mitten av anläggningen skapas uppmärksamhet kring vattendraget snarare än det omgivande landskapet med mycket få hus. Vid Norsholm blir kanalen mer trång när den mynnar ut i Motala ström och bebyggelsen tätare med mestadels små hus. I Norrköping faller nivån på strömmen dramatiskt samtidigt som den omsluts av mycket höga fabriksbyggnader i en tät stadsmiljö väster om stationen. Efter Norrköping i riktning mot Nyköping går banan med tillbyggt dubbelspår jämfört med dagens verkliga situation längs Bråviken i en svag uppförslutning med rätt så brant och mestadels skogsbevuxen strandkant nästan helt utan bebyggelse. Bibanan följer sjön Glans flacka skogsbeväxta strand och når Finspång där det är mer kullar runt stationsområdet och tät bebyggelse medan det vid bangården i övrigt och infarten längs sjön enbart finns en ensam banvaktstuga. Efter att bibana korsat ån vid Finspång blir det flackt skogslandskap igen fram till Rejmyre där bebyggelsen förutom glasbruket är utspridd.

Tågtrafiken
Godstrafiken har pålastningsmöjligheter vid verkstadsindustrin i Norrköping, pappersbruket i Fiskeby, metallindustrin i Finspång och glasbruket i Rejmyre. De två större godsmagasinen ligger i Norsholm och Norrköping, bägge med gott om plats för lastbryggor och på och avlastning av godset. Det kan man inte säga om det lilla godsmagasinet i Rejmyre sammanbyggt med stationshuset och knappast i bruk längre. Särskilt i Finspång finns goda möjligheter att koppla samman lite längre godståg med rangerbangård för upp till tre meter långa tågset, förlängd med ett närmare två meter ytterligare långt spår dolt först inne i fabriken och sedan under Rejmyredelen av anläggningen. Rangerbangården i Finspång kan om man så önskar förlängas med en meter men då försvinner linjen och kvar blir knappast något av sträckningen längs Glan. Längs Motala ström finns sju meter dubbelspår som längre genomgående godståg kan följa som kan ha sin start- och ändpunkt utanför banan i skuggbangårdens dolda värld .

Längs Motala ström kan också tågen för persontrafik komma till sin rätt. Även ett nattåg med 15 vagnar på väg till Norrland får plats. Den tre meter långa sträckan med dubbelspår längs Bråviken är också en miljö där ett normalt lokdraget fjärrtåg eller snabbtåg får tillräckligt med utrymme. För pendeltrafik till mindre stationer finns mycket goda möjligheter.

Längs dubbelspåren kör alla möjliga moderna tåg för både person- och godstrafik, mestadels med elektrifierad motorkraft. SJ:s X2000, lokdragna dagtåg och nattåg Rc-lok och Hector för den fjärrgående persontrafiken både från SJ och Veolia, Dubbeldäckade SJ-tåg från Linköping till Stockholm via Nyköping, pendeltågen från Östgötattrafiken.  På bibanan är det diesellok och motorvagnar eller rälsbussar som gäller. Utbudet på modelljärnvägsmarknaden är riklig och så gott som allt rullande svenskt material på marknaden kan användas förutom malmtågen.

Bebyggelsen
Husen är genomgående enligt svenska förebilder eller ser typiskt svenska ut. De är också alla tänkta att vara gjorda utifrån färdiga byggsatser som finns att köpa, i några få fall ändrade eller sammanbyggda av flera modellsatser. Om man så vill kan man också göra självbyggen av särskilt intressanta byggnationer. Det har redan gjorts i H0-skalan för den höj och sänkbara bron med dubbelspår över Göta kanal med ett modellbygge som man kan hitta bild av på nätet och Norsholms en gång ståtliga stora station som varit omslagsbild på Smalspårsfrämjandets tidning. Genom att enbart ha hus som tydligt är svenska och ett typiskt Östgötalandskap förstärks en stark lokalförankrad identitet. Husens placering och funktion är mestadels enligt förebild men bara i enstaka fall eftersträvas en mycket nära efterbildning för att göra det lättare att bygga anläggningen.

Rejmyre
De hus man först möts av vid ingången till anläggningen är en vitmålad konsumbutik med träpanel i funkisstil som var mycket vanlig förr på landet och fortfarande finns kvar på många håll. Den ligger med framsidan rakt mot betraktaren med järnvägen på baksidan och en faluröd station till höger på ganska långt avstånd. Det finns gott om utrymme i den glesbygd där orten Rejmyre med sitt glasbruk och många granskogar ligger. Stationen har den ovanliga planlösningen att den är vänd i rät vinkel mot spåren medan gaveln och en påbyggnad för godsmottagningen är vänd mot spåret. Bägge husmodellerna kommer från Jeco och är typiska för svensk glesbygd. I Rejmyre ser man också framkanten av det stora glasbrukskomplexet som är mer tätt sammanbyggt. Bakom stationen ligger en mycket lång lagerbyggnad i mörkt trä gjord av fram- och baksida av ett godsmagasin från Busch gjort i trä alternativt ett dubbelt lokstall i tegel ombygget på samma sätt från Cornerstore. Centrum i glasbruket är en tre våningar hög industribyggnad i rött tegel, gärna Greatland Sugar Company också från Cornerstore. Denna byggs tätt samman med lagerbyggnaden med hjälp av en liknande mindre två vånings fabrik med en liten modern tillbyggnad från Kibri. En byggnad för glasugnen med en mycket hög skorsten finns i passande tegelstil från Kibri och sätts samman med huvudbyggnaden. Till huvudbyggnaden finns också en passande mindre lagerbyggnad från Cornerstore i samma röda tegel som avslutar komplexet. En hel del industriarkitektur är internationell och fabriksmodeller med förebilder från andra länder kan därför mycket oftare passa också svenska förhållanden än hus med butiker eller bostäder. Naturen består mest av en del öppna ibland lite igenvuxna ytor med enstaka buskar samt en del granar kring stationen som också står tätt mot Finspångshållet.

Finspång
Finspångs bebyggelse består i framkanten av delar av mycket moderna fabrikshallar med möjlighet att köra in godsvagnar på enkelspår i den närmast Kimstad och på dubbelspår längst bort. Det finns flera moderna fabriksmodeller att välja på från amerikanska tillverkare. Intressantast är att använda sig av Peterson tool specialities från Cornerstore. Denna byggnad har mycket stora fönster vilket gör det möjligt att se vagnar under tak. Då det stora fabriksområdet enbart antyds genom att bara framkanten mot järnvägen med spår in i byggnad finns med finns möjligheten att göra en genomskärning så att det går att se ut från indian av industrilokalerna mot bangården. Ett alternativ för den dubbelspåriga är att göra de främre delarna mot vagnportarna med glas på bägge sidor och få n liknande öppen effekt men i övrigt skärma av så att möda inte behöver läggas ned på inredningen. I mittpunkten av Finspång står stationen. Det är en kompakt 2 1/2 våningsstation i tegel passande för en ståtlig industriort med gamla anor från kanongjutning redan på 1500-talet. Den kan utan större förändringar mer än att lägga till en våning och gärna sänka det tvärställda taket något byggas med hjälp av två byggsatser med stationen Åmål som förebild från Heljan. Grundformen och antalet fönster för varje våning mot plattformen är densamma. Det går också att bygga helt själv. På Finspångs modelljärnvägsklubbs hemsida finns foton av ett sådant bygge där också omgivningarna hyreshus i funkisstil är gjorda enligt förebilden. Man kan välja att bygga ett sådant område med hjälp av Auhagens byggsatser. På planskissens förslag gestaltas istället en tät gammal bruksmiljö. Intill stationen står först en pressbyråkiosk av äldre modell som är passande och ibland åter satts upp av nostaligiska skäl. Den tillverkas av .. Vidare åt Rejmyre hållet med mycket träd och en kulle bakom tätt på järnvägen och fabriken ligger en bostad för järnvägare i tegel med uthus. Mitt emot stationen ett två vånings affärshus i tegel ombyggt till ett hörnhus utifrån Epokemodellers modellsats. Mot ån står en högre stenbyggnad med plats för kontor åt fabriken. Närmast mellan ån och järnvägen står ett avträde av den standardmodell som fanns längs NÖJ, Norra Östergötlands Järnväg. Den tillverkas av Rimbo Grande med Örebro södra som förebild men fanns likadan vid flera stationer längs sträckan. Ån korsas av bibanan mot Rejmyre på en järnbro med fackverk i bågform. På andra sidan ån ligger gamla hus tätt där tomterna var attraktiva. Först kommer en 2 ½ plans lagerbyggnad med det i Sverige ofta förekommande mansardtaket, därefter den 4 våningar höga fabriken Clemens också med mansardtak både på den tvärställda gaveln mot ån och längs långsidan av byggnaden med en större enplans tillbyggnad med garage som  lämpligen kortas något. Bägge byggnaderna från Epokemodeller med väggfärgen vit. Framför ligger en liten verkstad med litet kontorsannex i rött tegel från Vollmer intill lokstallsområdet. Här får norska förebilder till NMJ byggsatser bilda stommen. Längst fram parallellt med bangården ett långt tegellokstall för ett spår med spetsig frontgavel. Längst bak ett vattentorn vars profil är lika spetsig som lokstallets. Däremellan ett skjul för tre kortade lokstallar i vinkel mot bangården och triangelspår på baksidan. Man kan för både skjul och lokstallar använde en enhetlig modell med gavel mot lokstallets port enligt förebilden och bygga om den så den passar. Det finns sådan raka lokstallar hos många tillverkare. Där bibanan går längs sjön Glan kan en enstaka banvaktstuga sättas från Ristat och Skuret som liknar den lilla station eller banvaktstuga med hållplats som låg längs sjön som finns illustrerad på foto på historiskt nu rika dokumentation av banan.

Fiskeby
På väg mot stambanan passerar järnvägen i verkligheten Motala ström på en 50 meter lång båg bro i järn vid Skärblacka. Här finns mycket industri. På modelljärnvägsanläggningen mynnar bibanan också ut på en lika lång bro bland moderna fabriker. Men vi är tätt på stambanan som också passerar vattendraget på en lika lång bro där det också ligger modern industri i Fiskeby. Denna ort får därför stå modell för bägge banornas passage av strömmen. Som station kan man använda den halvvägs moderna norska trästationen från NMJ. Den liknar i huvuddragen Fiskeby station, särskilt om man kortar tillbyggnaden något. Nere vid strömmen på stationssidan läggs ett typiskt halvmodernt enkelt standardhus från Ristat och skuret som är mycket likt det hus som står där i verkligheten. Fabriken byggs med hjälp av Nu lines stora moderna fabrikskomplex.

Kimstad
Kimstads byggnader tillhör alla järnvägen. Stationen är enligt Lännamodell från Rimbo Grande. En mycket liknande station fanns längs banan i Hjortkvarn. Avträdet från samma tillverkare är en exakt modell av den som fortfarande står här av den typ NÖJ byggde längs hela sträckningen. Mer lik förebilden i takformen är den amerikanska Farber station från Lser kit. Med justeringar av några väl tydliga amerikanska drag som mycket utskjutande tak kan denna station i trä vara ett alternativ som liknar stationen i Kimstad bättre som var gjord enligt den vanliga typmodellen på NÖJ. Godsmagasinet finns flera att välja på. Fallers stora i trä har sidofönster på gaveln av samma sort som det magasin som en gång stod här. NMJ saluför ett passande nästan lika stort godsmagasin efter norsk förebild. Om man inte har använt Busch något mindre magasin med äkta trä som material för glasbruket så kan det också komma till sin rätt här. En gång fanns här också ett ställverk vid spårkorset mellan smalspåret och stambanan med god uppsikt åt alla håll. Mellan Kimstad och Fiskeby kan man lägga ett kraftverk. Passande modeller av två typer finns hos som kan användas som halvrelief tillsammans med en damm som avslutning på den synliga delen av Motala ström. Det blir då också en förklaring till att vattenståndet görs något lägre i Norrköping än vid Kimstad.

Norsholm
Norsholm är den lilla idyllen vid kanalen, särskilt i denna modellversion. Längs Motala ström vid infarten från Kimstad ligger en ståtlig herrgård. Men en sådan är svår att bygga och färdigbyggsatser saknas. Hellre då satsa på ett litet pensionat bland lövträden vid älven. Målar man om station Mariefred i vitt och vänder den alltför välkända framsidan mot vattnet och bort från betraktaren kan man få ett riktigt romantiskt litet näste om ej med tinnar så i alla fall torn. På andra sidan järnvägen vid kanalen ligger en liten hamn som nås via ett spår ned från den högre liggande banvallen där dubbelspåret och bibanan drar fram. Här passar i storlek och form Ristat och skurets traditionella svenska godsmagasin i faluröd panel och mörka dörrar. Sedan koncentreras nästan hela Rimbo Grandes välgjorda sortiment av svenska trähus. Först det på denna anläggning ofta förekommande avträdet. Därefter den charmerande lilla långsmala fotoateljén följd av det lilla hamnkontoret. På andra sidan kanalen slussvaktarbostaden med snickarglädje som ett hus längs Roslagsbanan stått modell för. Mitt emot ett värdshus i puts från Kibri som man försvenskar med några enklare ingrepp. Fönsterluckorna sätts inte på och färgen ändras till mycket ljust grön och vit veranda eller något annat mer passande. Som station passar Nyåker från Artitec, en ståtlig två våningsbyggnad motiverad av förgreningen av banorna och betydelsen av kanalen. Den har både en framsida för dubbelspåret och en baksida som är tillräckligt imponerande för att passa till bibanan som har sina spår här. På andra sidan spåren vid kanalen finns en liten byggnad för att kunna reglera höjning och sänkning av järnvägsbron över kanalen. Cornerstore Crossing Shanty med stora låga fönster så det är lätt att se både tåg och båttrafik kan vara en lösning. Det finns också många andra modeller på marknaden. Mitt emot på andra sidan kanalen kan man också vända sig till amerikanska tillverkare som har många fina byggnader för godstrafik. Ett två vånings båthus från Campbells passar svenska förhållanden och platsen väl. Ovanför slussvaktarbostaden ligger en villa, gärna med det för Sverige karakteristiska brutna mansardtaket. Heljans husmodeller bör man ofta akta sig för skalan ofta är alltför snålt tilltagen medan fönsterspröjsar är för grova. Men ingen annan tillverkares villa med mansardtak är tillräckligt typiskt svensk. Danska Epokemodeller har lite väl starkt lutning på taket och saknar tillbyggnader och trappor som är så typiska i Sverige. Så det får blir Heljans i alla fall. Bensinmacken med verkstad kan man få från Faller. Gångbro från flera tillverkare. Järnvägsbroarna måste vara låga och se ut som de kan höjas högt i luften. Vanliga standardbroar utan fackverk eller bågvalv är alltså passande och finns hos flera tillverkare. Tidigare hade Faller en liten bro med denna funktion men inte längre. Höj och sänkbarheten eller i alla fall modell av det som i verkligheten kan göra det möjligt får därför bli självbygge.

Norrköping
Norrköping är en utmaning. Hur få till denna täta stadsmiljö med sina industrier, affärer, järnvägsbyggnader och bostadshus? Gott om plats är det inte heller. Från början var Norrköping bara tänkt som en skuggbangård under bibanan förutom infarten vid Fiskeby. Det är trångt. Längs stora delar av bangården finns därför inga byggnader alls och stationen får nätt och jämt plats. Det är i hörnet allt ska ske. Det är fabrikerna som hamnar i centrum. Här delar den karakteristiska fem våningar höga fabriken med strykjärnsform Motala ström mitt itu. Den är värd lite extra ansträngning. Vill man inte bygga den helt från scratch kan man utgår från Auhagens fabriksbyggsatser och måla om till passande gul färg. En stor verkstadshall och tre tillbyggnader kan räcka för att få till alla fönster och väggar i strykjärnhuset. De olika fönsterspröjsarna till samma fönstergluggar kan man sätta så det passar. De med mörka och många spröjsar längst ned, i övrigt ensartat på olika sidor eller de med fler spröjsar nedtill och dem med färre upptill. Mens man håller på kanske man finner att det är roligare att bygga helt från scratch i alla fall vilket inte borde vara så svårt då byggnaden har många likadan fönster och i det närmaste allt är fyrkantigt. Men måtten på planritningen bygger på uppskattning av hur stor fabriken skulle bli om man gjorde den utifrån Auhagens byggsatser. Gångbroarna kan man få i metall färdiga från Hack-brücken.

På andra sidan bron in mot stationen fortsätter fabriksområdet. Här finns många byggsatser att välja mellan. Problemet är att den andra sidan vätter mot en gata som går högt över grundplanet med en anslutande viadukt över järnvägspåren ca. 10 cm ovanför stationsplanet. Om bottenvåning är rejält tilltagen så är det ändå två våningar upp till detta gatuplan. För att fabrikerna ska dominera känslan anläggningens främsta gata ska kännas storstadsmässig med höga byggnader på bägge sidor måste därför fabriken ha minst fyra, helst fem våningar. Passande industribyggnader är den ståtliga, lite modernare Hard ware supply från Corner store. Dessa markerade torn i bägge ändar liknar en befintlig fabrik på samma sida Motala ström strax intill Strykjärnshuset. Det är denna modell som är inritad på planskissen. Den är fyra våningar och bör helst göras en våning högre vilket kan ske med hjälp av material från den gavel som knappast syns som kan täckas över av sådant som blir över på baksidan. Man skulle också kunna använda sig av Kibris vackra långa skofabrik men här behövs två byggsatser så att de tre våningarna kan bli fem. Ett annat alternativ är att bygga allt med Auhagens fabriksbyggnader utan att måla om eller ändra särskilt mycket. Till entré för området passar Auhagens stora vagnport som behöver kortas något för att få plats men som passar mycket väl och passar även till andra fabriksmodeller. Ett alternativ om man önskar sig en hög imponerande byggnad är Milwaukee bryggeri från Cornerstore. Med en del ombyggnationer kan denna bli en intressant pendang till strykjärnsfabriken. Varje fabriksområde behöver också en hög skorsten. En sådan mycket hög finns också mitt i detta område. Mitt emot strykjärnshusets spets läggs därför en värmecentral med skorsten. Man kan ta den relativt lilla tegelbyggnad som blivit över från Greatlandsfabriken när glasbruket byggdes och är till för ändamålet och tillhörande skorsten. Eller också en lite moderna tegelbyggnad i form av ett pumphus från Scale Structures som är inritad på planskissen.

På andra sidan gatan med spårvagn bakom fabriken reser sig förra sekelskiftets hyreskaserner. Först ett fyra våningars hörnhus, sedan ett lika högt hus till längs gatan och sist i raden ett trevåningars hus i samma stil, all från Auhagen. Det är sparsamt med butiker. I hörnhuset ligger en lokal utan låga skyltfönster, i näta hus finns det dock en affär men inte i det sista huset. Butiksgatorna ligger inte i dessa gamla arbetarkvarter. Sekelskifteshusen följs en lång rad hyreshus i funkisstil som finns att få från Auhagen. Husen blir i halvrelief och både framsida och baksida används omväxlande.

Stationen kan vara Feldafing från Kibri som passar i stil om än något liten. Fönsterluckorna undviker man men i övrigt har stationen passa väl i svensk miljö. För den ambitiösa finns möjligheten att närmare efterlikna Norrköpings centralstation med hjälp av modeller av järnvägsstationen i Bonn. Den behöver kortas och delas för att sedan sättas ihop på ganska många olika sätt men slutresultatet kan bli bra och passande. Helst Kibris version som är mer noggrann och flera detaljer som saknas i den version som Faller tillverkar. En klassisk rikstelefonkiosk kan alltid försvenska och pigga upp ett stationsområde i en större svensk stad. Perronger med plattformstak och en väntkur för spårvagnen behövs också. Godsmagasinet slutligen behöver vara intresseväckande då det står ensamt och iögonfallande. Vad jag minns stod här en rad godsmagasin som numera är rivna som liknade Vollmers högsmala och långa godsstation med rundade dörrar. Artitec har ett godsmagasin i tegel med långa utskjutande tak på bägge sifodor som också är passande. Det godsmagasin i trä som inte används i Kimstad kan också vara lämpligt.

Bråviken
Längs Bråviken är det tomt på både hus och människor. En å passeras direkt efter godsmagasinet och sedan bär det av i en svag lutning på 10 promille längs strandkanten och dess kullar. Om man så vill kan man ha en hållplats långt bort. Klippan från Heljan i falurött med litet avträde till är mycket passande. Hållplatsen kan vara nedlagd eller ha enstaka trafik. Den främsta byggnaden är en sommarstuga med snickarglädje och många fönsterspröjsar dekorativt kring några större rutor. Utgångspunkten är en norsk järnvägstation som man kan få från NMJ. Tillbyggnaden kortas en tredjedel så att godsmagasindörren kommer bort, i övrigt behöver inte mycket göras. Vid stranden stupar klippor ned i sjön och en segelbåt ligger och väntar vid bryggan.

Med sin färd från detta sommarparadis för de som har råd vid havet, förbi fabriker och arbetarkvarter i Norrköping och idyllen i Norsholm till industrin i Finspång och glesbygden i Rejmyre blir denna modelljärnväg en berättelse om det moderna Sverige. Ett Sverige där tågen inte bara rullar alltmer utan det också är vackert.

Rösta på bästa spårplanen här